The era of upgrades

Som en följetång till förra inlägget så ville jag dela med mig av denna video av Matt D'Avella, en youtuber som jag följer. Matt talar om något som han kallar för the era of upgrades, med vilket han syftar på hur det nuförtiden är så att folk uppgraderar sina smarttelefoner med jämna mellanrum även om de redan har en fullt fungerande telefon. 

Jag tycker att Matt verkligen har en poäng med denna video. Förutom att det är otroligt dyrt att uppgradera till en ny mobil, så är det också väldigt dåligt för miljön, som vi kunde konstatera i förra inlägget. Och är det verkligen så att den nya modellen av telefonen är så pass annorlunda från den gamla att det är värt att uppgradera?

Mobiltelefontillverkarna släpper årligen nya modeller av sina flaggskeppstelefoner, som har både bättre kamera, snabbare processor och är ännu lättare än sin föregångare. Men är det verkligen så? Jag tycker att nån gång borde väl telefonerna vara så pass optimerade att det inte märks skillnad längre. Och även om det är så att den nya modellen är bättre än den förra, behöver du då verkligen köpa en ny telefon som sparar dej några nanosekunder varje gång du öppnar Facebook för sjuttonde gången idag för att se om något nytt har hänt?

Jag är förstås fullt medveten om att det är väldigt få som uppgraderar sin telefon varje år, om ens vartannat. De flesta har helt enkelt inte råd, eller intresse av att byta så ofta. Men även om man uppgraderar från en äldre telefon, är det värt det och behöver du faktiskt köpa en helt ny telefon? Ibland går det helt bra att bara byta ut delar av den och du klarar dig ett tag till. Har du tappat telefon och skärmen spruckit? Då går det ofta helt bra att endast byta skärmen. Likaså om batteriet inte håller längre. Inte endast är det bättre för miljön, men även för plånboken.

Vad tycker du om detta? Kommentera gärna!

igår kl. 11:00

E-avfall

Jag tänkte ägna detta inlägg åt att skriva lite om elektronik ur ett hållbarhetsperspektiv. Idag omges vi av elektronik var vi än befinner oss och speciellt smart elektronik (som exempelvis smarttelefoner, tabletter, smartklockor och smarta högtalare) är en kategori som ökat explosionsartat. Dessa prylar kan underlätta våra liv på många sätt.

Man kan dela in elektronikens livscykel i tre skeden; tillverkning, användning och bortskaffande. Alla dessa skeden påverkar omgivningen och miljön på ett eller annat sätt. I tillverkningsskedet krävs det att råvaror utvinns som behövs för att tillverka produkten. Detta sker ofta genom en lång och komplicerad försörjningskedja, där det kan vara svårt för företaget som tillverkar produkten att helt hålla koll på allt som försegår. För att tillverka olika slags elektroniska produkter krävs det att råvaror såsom koppar, och guld bryts ur sten för att kunna användas i de komponenter som behövs. Detta sker ofta i farliga förhållanden för arbetarna.

Dessutom krävs det att otroliga mängder sten bryts för att kunna utvinna vad som krävs. Det krävs att det bryts 340 gånger mer sten för att kunna utvinna de mineraler som används för att tillverka en smarttelefon! Att utvinna detta material kräver stora mängder energi. Dessutom krävs det också olika slags kemikalier, som både är skadliga för naturen och människor. Eftersom produkter idag ofta designas för att snabbt bytas ut, betyder detta att ju mer av varje produkt som tillverkas, desto större påverkan har det på omgivningen. Alltså, ju sämre kvalitet produkten har, desto sämre för naturen.

Största delen av en typisk smarttelefons koldioxidavtryck uppkommer från tillverklingen, hela 80%, eftersom största delen av alla smattelefoner tillverkas i fabriker i Asien som ofta drivs av el som härstammar från kolkraftverk. Näst största delen, ungefär 16%, härstammar från användningen, då i form av att telefonen behöver ström för att kunna laddas. De sista procenterna uppkommer från transport och återvinning.

Det är problematiskt att våra elektroniska apparater måste bytas ut med så pass jämna mellanrum, eftersom det skapar stora mängder elektroniskt avfall som ofta är svåra att hantera. Enligt rapporten Baltic 2030: Bumps on the Road - How the Baltic Sea States are performing on the SDGs, sammanställd av Nordiska ministerrådet och Östersjöstaternas råd, konstateras att alla nordiska och baltiska länder har stora svårigheter att hantera e-avfall. Norge producerar allra mest, 28.3 kg/person årligen, mer än tre gånger vad Ryssland producerar. Denna siffra kommer troligtvis att öka, eftersom e-avfall förutspås vara den snabbast växande kategorin avfall i EU, med upp till 5% ökning årligen. 

Inom EU har man belyst problemet och antagit Direktiv 2012/19/EU, som sätter ansvar på producenterna att behandla produkterna i slutet av dess livscykel och som sätter mål för hur mycket av produkten som ska kunna gå att återvinna. Dessutom måste producenterna minimera miljöpåverkan av materialet som inte går att återvinna. 

Det är ju förstås bra att det finns reglering i kraft och att producenterna bör ta ett större ansvar över den miljöpåverkan som deras produkter har. Samtidigt är det dock också värt att ta sig en funderare över hur vi som konsumenter bidrar till problemet. Vad tycker du?

17.05.2019 kl. 09:42

Klädkonsumtionens miljöpåverkan

Jag tänkte ägna dagens inlägg åt att kortfattat skriva om den miljöpåverkan klädkomsumtion har, speciellt fast fashion. Mycket av det jag kommer att ta upp tror jag dock många redan är medvetna om.

Enligt en färsk rapport från Europaparlamentet så har antalet klädplagg som konsumentera i EU köper ökat med hela 40% under de senaste årtiondena. Ser man till mängden uppskattas att EU-medborgarna köpte 6,4 miljoner ton kläder år 2015, eller 12,66 kg/person. Orsakerna till ökningen beror delvis på allt lägre priser och att nya kollektioner når konsumenterna i allt snabbare takt, två orsaker som fast fashion i högsta grad bidrar till. Affärsmodellen för fast fashion får ut på att kopiera stilen av premium-märken för att sedan producera egna varianter av kläderna och snabbt få ut dessa till konsumenterna. Pengar tjänar företagen genom att tillverka kläderna av material med lägre kvalitet och genom att sälja kläderna till lågt pris, men istället med stor volym. Som exempel nämner rapporten att år 2000 släppte europeiska klädföretag i medeltal två kollektioner per år, medan detta ökat till fem kollektioner år 2011. Zara och H&M sticker klart ut med antalet kollektioner som släpps, med hela 24 kollektioner per år för Zaras del och mellan 12-16 för H&M. 

Den allra största delen av alla kläder produceras i utvecklingsländer. Så har det dock inte alltid varit. År 2003 importerades 33% av alla kläder som konsumerades i EU, medan motsvarande summa år 2012 var hela 87%. Att allt större andel av alla kläder produceras utanför EU har inte endast konsekvenser för EU i form av förlorande inkomster, men även för miljön och arbetarna som jobbar i frabrikerna, eftersom utlokaliseringen av klädproduktion ofta sker till länder med lägre arbetsskydd och inte lika hårda miljökrav. På EU nivå betyder detta att klädkonsumtionen står för upp till 10% av växthusutsläppen i unionen. En stor del av textilindustrins växthusutsläpp kommer från produktionen av råvaror. Speciellt tillverkningen av bomull är problematisk ut miljösynvinkel eftersom det kräver stora ytor av land samt stora mängder vatten och bekämpningsmedel för att kunna produceras. Positivt är dock att miljövänlig bomull, som kräver midre vatten och bekämpningsmedel, hela tiden ökar.

Förutom den miljöpåverkan som uppkommer från producering av råvaror samt av själva tillverkninen av kläderna, så fortsätter våra kläder även att förorena miljön efter att de nått konsumenterna. Eftersom en stor del av kläderna som vi använder idag är tillverkade av syntetiska material, såsom polyester och nylon, så frigörs det mikroplaster som släpps ut i vattnet varje gång vi tvättar våra kläder. Dessa mikroplaster är så pass små att de inte samlas upp i reningsverk utan kommer ut i havet och misstas då av fiskar som föda, vilket gör att de även kan nå ända till människan. 

Sist och slutligen vill jag nämna återvinning av kläder. Enligt rapporten från Europaparlamentet återvinns eller återanvänds endast 20% av alla textiler i EU, men siffrorna skiljer sig drastiskt mellan medlemsländer, så det är svårt att fastställa en exakt siffra. Även om en del kläder samlas in så är det svårt att vara säker på att dessa verkligen återanvänds eller återvinns. Just nu finns det större utbud än efterfrågan för begagnade kläder, vilket gör att kläder som inte säljs antingen slängs eller skickas iväg till andra länder, oftast i Afrika eller Asien. Detta ställer då till problem i mottagarländerna eftersom det gör att lokala textilindustrier har svårt att få det att gå runt, och eftersom länderna får ta emot mycket mer än vad de kan hantera. Även kläder som samlas in för återvinning är problematiska, eftersom mindre än 1% av alla kläder kan återvinnas eftersom blandmaterial gör det svårt att återvinna kläderna.

Vad är det då man kan göra om man vill minska på den inverkan som ens klädkonsumtion har på miljön? Här är några förslag.

  • Köp begagnat. Dels sparar du pengar, dels sparar du på naturen. Dessutom så kommer du troligtvis skilja dig från mängden lite, eftersom kläderna du hittat på loppis knappast hittas i affärerna längre.
  • Man kan även hålla uttik efter klädbytardagar. Eller varför inte ordna en själv?
  • Köp kläder av miljövänligare material som till exempel mijövänligt bomull.
  • Tvätta kläderna mer sällan. Har du endast använd tröjan en dag och inte utfört något ansträngaden arbete? Då har du knappast blivit svettig heller. Kanske det räcker med att hänga ut den på vädring en stund istället?

Har du några andra tips? Kommentera gärna! :) 

Nu var detta inlägg egentligen tänkt att skrivas redan på söndagen, men deadline för min magistersuppsats kom emot så jag var tvungen att skjuta fram det lite. Även de kommande två veckorna kommer vara stressiga, so bear with me! :)

15.05.2019 kl. 18:18

Fast fashion och etiken

Det finns flera stora klädkedjor vars affärsmodell går ut på att hela tiden uppdatera sina kollektioner med nya, trändiga kläder till ett så billigt pris som möjligt för att locka folk att köpa deras plagg. Detta brukar kallas för fast fashion, och bland de största aktörerna inom detta område kan man hitta svenska H&M och spanska ZARA. 

För att klädföretagen kontinuerligt ska kunna förse konsumenterna med nya kollektioner krävs det att man kompromissar på flera områden. Det så kallade race to the bottom innebär att företag försöker maximera vinsten genom att tumma på bland annat kvaliteten på produkterna, arbetssäkerheten i fabriker, arbetsstandarder och lön. Därför är produktionen av kläderna utlokaliserade till länder med mindre reglering vad det gäller miljöskydd och arbetsskydd. Resultatet av detta blir att klädföretagena tjänar mer pengar, medan miljön och arbetarna får betala priset. Förutom att dessa förutsättningar gör det svårare att uppnå utvecklingsmål nummer 12, så sätter det också käppar i hjulen för att kunna nå bland andra mål 1 (ingen fattigdom), 8 (anständiga arbetsvillkor) och 9 (hållbar industri).

Detta är förstås problematiskt. Inte endast med tanke på miljön, men även med tanke på textilarbetarna som måste jobba långa dagar med låg lön i fabriker som kan vara farliga. Vi har alla läst om fabriker som fattat eld eller rasat ihop. Europaparlamentet har till och med gått så långt att de kallat situationen för slavarbete.

Det har startats initiativ för att förbättra förhållandena för textilarbetare i utsatta regioner. Ett exempel är Clean Clothes Campaign. Även klädkedjorna har startat egna initiativ och program för göra något åt saken. Frågan är bara om det är tillräckligt? Och kan man faktiskt lita på att klädföretagen verkligen tar sitt ansvar? Och vad har du och jag, som konsumenter, för ansvar? 

Hur tänker du när du handlar nya kläder? Tänker du på klädernas ursprung och på förhållandena för de som tillverkat kläderna är? Låter du detta påverka ditt val? Kommentera gärna! :) 

Detta blev ett rätt så kort och snabbt ihopskrivet inlägg, och därför inte heller så tungt. Orsaken är att jag har mycket på gång i och med att deadline för magisteruppsatsen som närmar sig. Nästa inlägg kommer handla om den påverkan som klädindustrin har på miljön, och detta inlägg blir förhoppningsvis lite längre! :) 

08.05.2019 kl. 17:32

Maten och hållbarheten

Jag skrev i förra inlägget att matsvinn ett stort problem, både i Norden och globalt. Detta är speciellt oroande med tanke på hur mycket resurser som krävs för att producera mat och vilken påverkan matproduktionen har på klimatet.

Jämför man matsvinnet i olika delar av världen så kan man konstatera att i Europa och Nordamerika går upp till 115 kilogram mat per capita till spillo varje år, medan motsvarande siffra i södra delarna av Afrika och Syd- och Sydostasien endast är 11 kilogram! I utvecklingsländer går största delen av maten till spillo i samband med skörden eller förädlingen, exempelvis som följd av dålig skördeteknik, ofördelaktigt väder, eller undermåliga lagringsmöjligheter. I industriländerna går största delen av maten till spillo efter att den nått butikshyllorna eller konsumenten, ofta på grund av att handeln sätter alltför stor vikt på produkternas utseende. Detta leder till att så fort frukt och grönsaker börjat visa tecken på åldrande så slängs de bort, även om de är fullt ätbara. Jag vet detta av egen erfarenhet efter att ha jobbat under flera somrar i dagligvaruhandeln.

Att en tredjedel, eller 1,3 miljarder ton årligen, av all mat som produceras går till spillo är förkastligt, speciellt med tanke på att så många människor går utan mat i vår värld. Det är också problematiskt med tanke på den miljöpåverkan matproduktionen har. Speciellt köttindustrin brukar pekas ut som en bov i dettsa sammanhang. Kött- och mjölkprodukter utgör endast 18% av mänsklighetens totala kaloriintag och 37% av proteinintaget, men boskapsuppfödning stör för 60% av den totala mäng växthusgaser som kommer från agrikultur. På samma gång används 83% av jordbruksmarken för uppfödning av boskap eller för att odla mat åt boskapen. Ökande efterfrågan på kött gör att det behövs mer mark för att kunna föda upp djuren eller odla föda till dem, vilket på flera håll i världen leder till att skogar huggs ner för att de rum för mer jordbruksmark. Avskogning är förstås inte endast ett problem som uppstår från att efterfrågan på kött ökar. Även andra faktorer bidrar, som till exempel den ständigt ökande användningen av palmolja. Vill du veta mer om till vad odlingsmarken runt om i världen används till kan du kolla in denna karta.

I detta inlägg har jag endast skrivit om problemet med matsvinn i relation till utvecklingmål 12. Trots detta så kan ändå problemet också länkas till flera andra av de globala utvecklingsmålen, eftersom flera av målen går in i varandra eller är länkade till varandra på ett eller annat sätt. Andra mål som berör matsvinn och matproduktion är till exempel mål nummer 2 (avskaffa hunger, trygga livsmedelsförsörjning och hållbart jordbruk), mål 14 (bevara och nyttja haven på ett hållbart sätt) samt mål 15 (trygga biologisk mångfald). Detta ämne är förstås väldigt brett och jag kunde fortsätta skriva länge ännu. Men eftersom jag har begränsat med dit och utrymme valde jag att endast skrapa lite på ytan och avsluta här med några tips på vad man kan göra för att äta mer hållbart:

  • Släng inte maten, obviously.
  • Köp endast det du vet att du kommer att äta. Dethär borde också vara en självklarhet, men många köper för mycket mat som sedan slängs bort.
  • Har det blivit mat över från tidigare i veckan? Ha restfest i slutet av veckan när du äter upp den mat som blivit över från tidigare.
  • Hittar du kött, fisk, bröd etc. till rabatterat pris i butiken? Köp hem det och frys ner det för senare bruk. Då sparar du både på miljön och plånboken!
  • Byt ut rött kött mot något annat. Även om du endast byter ut rött kött några få gånger i veckan mot till exempel grönsaker, fisk eller till och med kyckling så belastar det miljön mindre.
  • Odla egna örter och grönsaker om du har möjlighet. Även om du bor i en lägenhet så går det bra att odla till exempel sallad eller persilja i fönstret eller på balkongen. Det kräver inte mycket och är dessutom roligt att följa med utvecklingen!
  • Köp lokalt och ekologiskt.
  • Undvik att köpa produkter som innehåller palmolja.

Har du några andra tips? Dela gärna med dig i kommentarerna! :)

05.05.2019 kl. 13:19

Nordiska utmaningar med hållbar konsumtion och produktion

Jag tänkte ägna första inlägget åt att försöka ge en generell blick över vilka de nordiska utmaningarna för att uppnå mål 12 är, genom att gå igenom en del av de delmål som lagts för huvudmålet.

Varje globalt mål har nämligen ett antal delmål som alla bör uppfyllas före man kan anse att huvudmålet är nått. Vad det gäller mål nummer 12 så finns det totalt elva delmål, som handlar om allt från att minska på matsvinn och främja hållbara metoder för offentlig upphandling, till att utveckla och implementera verktyg för övervakning av hållbar turism samt stärka utvecklingsländers vetenskapliga och tekniska kapacitet för hållbar konsumtion och produktion. Är du intresserad av att veta alla delmål kan du kolla upp det här.

Nordiska ministerrådet publicerade år 2018 en rapport med titeln Sustainable Consumtion and Production - An Analysis of Nordic Progress Towards SDG12, and the Way Ahead. Rapporten innehåller uppgifter om hur de framsteg som de nordiska länderna har gjort mot att uppnå mål 12 samt rekommendationer för vad som fortfarande kan förbättras. Nedan följer en sammanfattning av några utvalda delmål, men vill du läsa rapporten i sin helhet klickar du här.

  • 12.2: Hållbar förvaltning och användning av naturresurser är ett av de områden där de nordiska länderna gör sämst ifrån sig. Här räknar man ut ländernas direkta inhemska materialkomsumtion (eng. Direct Material Consumption, DMC) vilket består av material som utvinns från det egna landet, plus import, minus export. DMC tar dock inte i beaktande de resurser som krävs för att utvinna själva materialet, vilket gör att bilden kan förvrängas en aning. Norge och Finland är de länder som placerar sig sämst bland europeiska länder. En orsak till att de nordiska länderna gör dåligt ifrån sig är den höga levnadsstandarden, vilket ofta går hand i hand med hög konsumtion. Även industrier som är beroende av naturresurser, såsom skogsbruk och oljeutvinning, kan nämnas. I Sverige satsar man på cirkulär ekonomi, genom skattelättnader och stöd för tjänster som bidrar till att minska behovet att konsumera.
  • 12.3: Halvera matsvinnet borde vara en självklarhet med tanke på de stora mänger mat som går till spillo, samtidigt som det finns så många som inte har mat för dagen. Det har räknats ut att globalt sett går 1,3 miljarder ton mat till spillo varje år. Största delen av den mat som slängs i i-länder slängs antingen efter att de nått butikshyllorna eller konsumenterna. I Norden har framsteg skett, både Norge och Danmark har lyckats minska matsvinnet med upp till 10% och i Sverige har initiativ tagits för att åtgärda problemet. I Finland  slänger vi ca 120 000 ton mat varje år, dock är denna siffra från år 2014 och ingen statistik gällande minskning finns tillgänglig. För att nå målet att minska matsvinnet med 50% till år 2030 så krävs omfattande åtgärder och alla delar av samhället bör bidra.
  • 12.5: Minska mängden avfall markant borde också vara en prioritet för Norden. Även här kan man se ett samband mellan levnadsstandard och konsumtion, vilket leder till en stor mängd avfall. Danmark och Norge producerar mest avfall i hela Europa, men samtidigt är Danmark bättre än övriga Norden på återvinning. Flera nordiska länder har gjort upp strategier för att minska mängden avfall med varierande grad av konkreta mål. Även om avfallshanteringen generellt sett är välfungerande så krävs åtgärder för att minska mängden avfall för alla sektorer i samhället. Nordbor är miljömedvetna och villiga att återvinna sitt avfall, men möjligheterna till att göra detta är inte alltid den bästa. 
  • 12.C: Eliminera marknadsstörningar som uppmuntrar till slösaktiga konsumtionsmönster betyder att omstrukturera beskattningen och avveckla eventuella skadliga subventioner av fossila bränslen för att avspegla deras effekter på miljön. Inom detta område gör de nordiska länderna inte alls väl ifrån sig. Till exempel är Finland det OECD-land som subventionerar användning av fossila bränslen allra mest. Som exempel nämns torvbrytning. Något motsägelsefullt så placerar sig även Sverige dåligt, med tanke på att landet har bland de högsta koldioxidskatterna i världen. Positivt är dock att de nordiska länderna håller på att frångå subventionering av fossila bränslen och istället fokuserar på att hitta alternativa, mer miljövänliga lösningar. 

Som sagt valde jag endast att presentera en del av delmålen till mål nummer 12 för att ge en väldigt genrell bild av de utmaningar Norden har för att nå mål 12. Av de 14 olika delmål som satts, har alla blivit uppfyllda till olika grad. De som jag nu valde att presentera gav kanske en aning negativ bild, eftersom det är de som de nordiska länderna har största utmaningar med att nå. För att avsluta på en mer positiv sida kan nämnas att delmål 12.A, att stärka utvecklingsländernas vetenskapliga och tekniska kapacitet för hållbar konsumtion och produktion, har nästan nåtts. Vill du ha en mer ingående bild på hur läget är i Norden, kan du kolla in länken ovan, där alla delmål och all statistik presenteras i rapporten från Nordiska ministerrådet.

01.05.2019 kl. 19:20

Hejsan!

Hej och välkommen!

Jag som skriver heter Daniel Rönnberg och studerar folkrätt vid Åbo Akademi. Denna blogg är en del av ett projektarbete i kursen Hållbarhet i Norden, som ingår i mina biämnesstudier i ämnet hållbar utveckling.

Projektarbetet går ut på att vi ska fördjupa oss i ett av de globala utvecklingsmål som de nordiska länderna har svårt att uppfylla. I Norden har vi speciellt svårighter med att uppnå mål 2, 7, 8, 12, 13, 14 och 15. Det mål som jag valde, och som jag finner mest intressant, är mål nummer 12 - hållbar konsumtion och produktion.

Under de kommande veckorna kommer jag att skriva några inlägg som berör dessa problem ur ett nordiskt perspektiv. Jag kommer att försöka ha ett visst tema varje vecka, men inget är ännu ristat i sten. Om du är intresserad av att veta mera om Norden och hållbarhet, så häng på! :)

30.04.2019 kl. 10:30

Om bloggen
Bloggen Sustainable North är en del av ett projektarbete i kursen Hållbarhet i Norden vid Åbo Akademi. Bloggen berör hållbar konsumtion och produktion ur ett nordiskt perspektiv.

Jag som bloggar heter Daniel Rönnberg och studerar folkrätt som huvudämne och hållbar utveckling som biämne. Vill du kontakta mig, kan du skicka iväg ett mail till dronnber [at] abo.fi!